Den här räkan har precis satt på niggah dunk på högsta volym och stutsar runt, i skrivande stund är det elevator som dunkar i mina högtalare. Jag släpper loss helt, jag ser nog lite ut som murmmeldjuret som släpps lös i den aminerade filmen bondgården. Lusten att festa och släppa kontrollen pulserar i varje cell och nerv i min kropp. Att rejva natten igenom, helst på en strand i en perfekt sommarnatt.

Att vakana upp dagen efter av solen som letar sig in i rummet med några slocknade vänner på golvet, känna sig lite torr i munnen, lite tung i huvudet och lite som p. diddy men tänka fan vilken lyckad kväll, istället för att snooza en halvtimma för att sedan stressa igenom snöslasket till ett tåg som endå inte går.

Låter det härligt? jag tycker det i allafall. Men nu är det ju så att man ska leva i stunden, carpe diem. Fast när jag tänker efter så är dagarna i snöslasket är inte värda att fånga. Dom kräver mer än vad dom ger. Dom där björnarna är något på spåret, vilka glidare, vilka jet setare, bara sova genom vintern för att vanka upp på den ljuva sidan av kaladern. Så nu går jag i ide och vaknar inte upp förrän tiderna är ljusare och klimatet varmare. jag har ätit mig fet på knödel så jag ska klara mig.
är det inte knstigt hur det kan börjar med niggah dunk och sluta med ide.

/ den råste av dom alla



<------- världens smartaste djur