Lyssna förihelvete!

Det är något specielt med en första gång, första kärleken, första kyssen, första fyllan, första vännen, första gången man får sitt hjärta krossat, första gången man ger någon allt. Första gången man ser kent live.

att gå på konsert brukar ofta fungera som en verklighetsflykt, när man står där inne och svettas med mer eller mindre jämlikar och rytmen pulserar genom  kroppen finns det inte mycket annat som existerar. Så var det även denna gång, men kanske lite extra ändå. Jocke Berg kan sin sak, han gav sig fullt ut till publiken, självsäker som få och energi på scenen som knappt lämmnade någon oberörd. Jag vågar påstå att musiken var bättre live än vad den är nu här i mitt rum på näset. När man stod där i en svettig men ack så lycklig lisebergshall hoppade fötterna av sig själva upp och ner i takt musiken, hjärtan slog i takt med basen då florscerade lyckan genom kroppen. Det är svårt att förmedla känslan genom ord, en ni som någon gång varit på en riktigt bra konsert förstår nog vad jag menar.

Jag fick den där känslan, att stunder som dessa kommer inte två gånger. En första gång är alltid magisk, och kent var förtrollande.

Bäst var: mannen i den vita hatten

Jocke Wilkens, Caroline Berg? vi kan ta detaljerna senare

/ rått

Det spelar ingen roll om gårdagens minne framkallar lyckokänslor, ångest, inget alls eller kanske illamående, ett som är säkert är iaf att ni behöver min bakis lista som jag har satt ihop åt er.
råa kyssar

en liten dagenefter lista

tre av dom intensivaste dagarna i mitt liv är över. Känns otroligt skönt att sitta i min egna säng, i mitt egna rum som jag kysste adjö i måndags för att byta ut mot gaias fina hus. Jag och mikkan blev där välkommnade med öppna armar och en otrolig gästfrihet, Tack gaia och gaias familj, hoppas inte vi var allt för jobbiga nattgäster.

I tre dagar är allt jag sett aulans fyra väggar. Ibland har det varit otroligt segt, ibland har det varit otroligt roligt. Lite som livet i allmänhet. Men en sak är säker, jag vill ge massa kärlek till Mikkan och Gaia. Mina kära rysslandkollegor. Inte nån gång har vi bråkat, jag är sjukt stolt över oss. Jag är förresten stolt över oss alla som klarade av detta.

Men nu jävlar vill jag förbjuda allt Fn-prat. Nu skiter vi i det och övergår tilll något viktigare, verkliga livet.

HELL TO THE YEAH

Den här räkan har precis satt på niggah dunk på högsta volym och stutsar runt, i skrivande stund är det elevator som dunkar i mina högtalare. Jag släpper loss helt, jag ser nog lite ut som murmmeldjuret som släpps lös i den aminerade filmen bondgården. Lusten att festa och släppa kontrollen pulserar i varje cell och nerv i min kropp. Att rejva natten igenom, helst på en strand i en perfekt sommarnatt.

Att vakana upp dagen efter av solen som letar sig in i rummet med några slocknade vänner på golvet, känna sig lite torr i munnen, lite tung i huvudet och lite som p. diddy men tänka fan vilken lyckad kväll, istället för att snooza en halvtimma för att sedan stressa igenom snöslasket till ett tåg som endå inte går.

Låter det härligt? jag tycker det i allafall. Men nu är det ju så att man ska leva i stunden, carpe diem. Fast när jag tänker efter så är dagarna i snöslasket är inte värda att fånga. Dom kräver mer än vad dom ger. Dom där björnarna är något på spåret, vilka glidare, vilka jet setare, bara sova genom vintern för att vanka upp på den ljuva sidan av kaladern. Så nu går jag i ide och vaknar inte upp förrän tiderna är ljusare och klimatet varmare. jag har ätit mig fet på knödel så jag ska klara mig.
är det inte knstigt hur det kan börjar med niggah dunk och sluta med ide.

/ den råste av dom alla



<------- världens smartaste djur